Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det har nått vägs ände

håller krampande
detta skrynkliga papper
tummar på ditt sista brev

blundar hårt för jag vill inte se
tårarna grumlar
jag försöker ta in vad du skrev

står längst ut på randen
känner kylan bita mitt skinn
känner ärren där du rev

det har nått vägs ände
det som aldrig skulle blivit
det som aldrig blev

jag känner vindarna riva och slita
vädrar ut mitt inre för att fylla din önskan
förlåt mig, glöm mig...

...gå ut och lev








Fri vers av Ullagulla
Läst 547 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-10-09 21:03



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Det är kallt och det gör ont att vara "vid vägs ände". Och ändå.... livet måste gå vidare. Dikten griper tag i läsaren.
2016-10-15

  Lars Hedlin
Starkt och känslofyllt!
2016-10-10

  ~Leonardo~
Ett välordat farväl. Vackert formulerat.
Läser med känslan som väcks i mig.
Och den blir realistisk i sig själv.
Att släppa något och leva igen. En dikt att gilla.
2016-10-10

  lodjuret/seglare VIP
Texter kan vara så klargörande eller i alla fall ett sätt att förklara, tänkt eller saker som självet upplevt stundom.
2016-10-09

  Quasimodo
Ett avsked och avslut med smärta och sorg där vägar skiljs åt, känner igen och gå ut och lev du med!
2016-10-09

  Karina"Kia"
Att älska och förlåta...
Att inte bli ett par..livets vingar hade andra svar..

Gillar extra den raden så oerhört kraftfullt vackert och poetiskt fint
"Jag känner vindarna riva och slita
vädrar ut mitt inre för att fylla din önskan"
Wow!
2016-10-09
  > Nästa text
< Föregående

Ullagulla
Ullagulla