(21:13 tisdag 2010-02-23:)

Universums brinnande strängar. Rösten går från öst till väst och vänder så åter igen, jag söker det eviga, det eviga som inte finns här. Som gäckar drömmen, som ständigt rör sig utåt, bort från mig och inåt igen när min blick minst av allt väntar sig det…


Nu minns jag hennes röst, och hennes ögon, de behöver inte vara lika –
det finns så många sätt att närma sig en kvinna.


Nyligen öppnad.
Rosen omedveten om sin egen doft. Därför är hennes glädje liksom sprudlande, det finns inget hinder… Hur länge dröjer det? Hur många blickar skall brinnande söka leta sig in i ditt inre innan du blir medveten om din makt? Din kvinnomakt.
Fortsätt dofta ros. Ännu smeker den ljumma nattvinden dina sköra kronblad. Fortsätt dofta, innan dagen, den heta dagen, kommer och man kommer för att plocka din blodröda glädje. De kan ju begagnas

*

(21:53 fredag 2010-03-19:)

Du blomma i natten. Blomma för mig om du kan.
Jag bär ett barn i min barm. Ett barn att värna och älska.

Du skänker dofter i natten. Dofter så ljuvliga kära.
Om bara en dröjde kvar. En doft åt min älskade kära.


Det verkar så främmande alltsammans. Männen arbetar på gatan. Pilarna snurrar och blinkar. Bilarna kör om varandra, till höger, till vänster. Och till höger om mig faller plötsligt en kvinna… Det verkar så främmande alltsammans.


Grusbärare lass på lass, lass på lass. Det är ingen ände på alltsammans. Om kvällen gråten, gravgråten, i sängen, om morgonen upp igen. Lass på lass, igen och igen och igen.


Kvällens kantlösa drömmar. Krans på krans, dubbelkrans. Dock inget kommer tillbaka. Särskilt inte det förflutna.

*

(13:13 lördag 2010-03-20:)

Rum för röster.
Jordemänniskorna sitter rad på rad.
Många tiger men deras inren talar ännu.