Jag känner mig ensam.
Ser mig omkring men det är tomt och stilla i världen.
Har tiden stannat?

Det känns som livet stannat. Ingen finns.
Bara jag.
Ensam.
Med en känsla som är så stark att varenda jävel borde se och känna en liten del av det. Men ni finns ju inte

Jag vet inte hur jag ska hantera det.
Kan någon lära mig?
Vem är någon?

Hur ska man tänka?
Eller vända tankarna?

Varför denna rädsla?
Livet blir till det den vill till slut.
Eller?

Jag kan påverka mig själv men ingen annan i slutändan.

Det sägs att livet är för kort, vilket säkerligen stämmer.
Jag vill leva så länge att jag vet...
Att det vart värt det.