det var då...

jag saknade mig själv
visste inte varför och vad som hände
jag hade dig sen förr, kändes tryggt
men vem jag var
visste ingen av oss

hade alltid varit säker i mig själv
någon dag
jag minns inte vilken
det slog bakut
jag blev till något sjukt

du var kvar
tryggt och jag insåg ej
hur jag påverkade dej
med mina dumma fantasier
tänkte inte på mig själv,
hur är jag?

du var stark
och snäll, gjorde som jag bad
jag glömde snart bort
att du var det som höll mig kvar
inom kort..

bakut igen
du orkade inte mer
vem hade gjort det?
en nochalant jävel som inte ens
gjorde dig glad

redan första orden du sa,
jag var tillbaka på ruta ett
jag var jag igen
men du var inte du
nu kanske det är försent
att be om en andra chans

och jag som trodde
älska
aldrig var försent