När en låt går på repeat
(bara för att d u sjöng den)
och du sitter som fastklistrad
i mina tankar och vägrar ge dig iväg.
Där du sitter och vinkar leende i
mitt inre och du vägrar säga
vad du tänker om mig.

Du har förtrollat mig med din blick
och ditt sätt att leva med carpe diem
i sinnet och jag saknar din närhet
som uppstod när vi upplevde
timmar av varandra och det
var som om världen var satt på
paus och vi var dem enda för ögonblicket.

Dina kyssar gör mig beroende och jag
känner mig hög i din närhet för du
har det där som ingen annan har
när lyckoruset inte känner några gränser.

Din röst säger allt det där som jag
aldrig fått höra i en verklighet innan.
(Menar du vad du säger?)

Längtan efter dig som inte
känner några gränser börjar
nå gränsen för vad som gör ont.
När jag sedan inte hör från dig och
det du lovade hänger på en lös tråd
och jag
ber ber ber
om att du ser mig som jag ser dig,
att du och jag slutar tillsammans.