Tänk hur snabbt tiden går i
redan en månad av min dyrbara genomtänkta
överanalyserade tid har gått åt till hur det är att
sitta i en ny sits med ett nytt perspektiv

i en månad har jag ägnat varje dag åt att trycka ner
varje bubblande känsla som finns instängd i den beniga
skinniga, revbensförklädda, äckliga kroppen jag befinner mig i

jag har suttit på bakongen och viskat mina hemligheter till cigaretten
gråtit de få tårar jag tog med mig och långsamt nynntat

Where'd you go?
I miss you so
Seems like it's been forever
since you've been gone
please come back home

Och det är omöjligt att hålla det inne längre
när till och med jag ser min poesi som frälsande musik
det är mycket underligt för omvärlden att förstå
att jag ser inte ärren som min kropp har som något negativt

jag ser inte mina handleder som något som är just det,
ärrat
jag ser ett kapitel av mitt liv, kanske tre
som sitter där och synligt alltid kommer att vara med mig
som vilken bok, tatuering som helst

jag har tre namn inskrivna i min arm
ett saknas
det ska jag tatuera i jul istället
för att hon behöver mer än blod och sårskorpor
för att kännas nära mitt hjärta

Nu är det så att jag är försvunnen i frankfurt
ändå var det inte jag som försvann
ändå är det min kropp som skakar av kylan på balkongen när radion sakta spelar

Where'd you go?
I miss you so
Seems like it's been forever
since you've been gone
please come back home

Min sista nedpackade tår faller i golvet
och mitt löfte till mig själv om att dricka bort minnet
röka bort smaken
och gråta bort alla lyckliga dagar kommer närmare sin verklighet

Senare tid har jag även lagt till
svälta bort det som finns kvar av mig
jag kan inte tänka mig en finare död än att svälta ihjäl
jag blundar och njuter av beslutet och Ana ställer sig och håller upp
mitt hår när jag kräks
hon torkar mitt vemod
ser mig i ögonen och sjunger

Where'd you go?
I miss you so
Seems like it's been forever
since you've been gone
please come back home