Och så föll snön
och svepte in kärleken
i dess vita puder

Du hade fortfarande
inte bett mig stanna

inte heller bett mig att gå

Jag stod och vinglade
från det ena benet till
det andra

Det enda jag visste
var att vintern inte
tar mig bort från dig
för från dig kommer
värmen

Men kanske min kyla
och min innerliga
längtan
skulle få dig
att vända dig om
för att möta värmen
i någon annan

Och så föll jag
tillsammans med snön