Jag finner mig själv sittandes
ensam
i en bil
fast vi ändå är två
för en gångs skull
stör jag mig inte på att det är tyst
jag önskar att pappa bredvid mig kunde
ringa eller
göra något annat
så jag slapp prata
just nu känns det som att jag
inte kan andas
kan inte tänka
vad jag än tänker på
så gråter jag

det är skönt att det är mörkt ute
fullmåne
tallar
mörker
jag orkar inte se
en enda människa
vill bara vara själv

det är ironiskt
att bilens fläkt som ska torka mina tårar ikväll
när det borde vara du