cisolia sinomtid

var egentligen först nu (kvar i vår krampgrå gryningsångest, dess
sprängkåta skärmsläckare; var det först nu som historien startar, ja,
jublar vi oss upp (inifrån solskuggans mörkvita, violetta textdis - ut -
(föriRrade i Ridåernas forever dödliga rymd-synth-opera (out-
härdligt inspiRerade, runt med våra regnbågssträngar (regissörens
spiRaliska bläckfisk (sIRius, septralen som ännu saknar sin sista
arm (klamrar oss hans outsinligt ofullbordade sinusvåg - )))))))



Teodröm Tiderymd

Den här bloggen har blivit en maskin, ett urverk som tar varje liten föreställning i akt för att föröka sig själv via mental onani. Det lilla ticket och det lilla tacket inspirerar varandra till ett ofantligt eko, vari varje iakttagelse eller insikt planläggs i enlighet med vilken dag den bäst skulle passa att inträffa. Att vara bloggare innebär att tillvaron ombord på bloggen går bättre än livet utanför bloggen, ty i annat fall skulle man väl hellre tillbringa tiden tillsammans med kroppsliga, sociala varelser!?! Varje sann manusförfattare har nogsamt sett till att skapa sig ett fängelse, från vilket det är ohyggligt svårt (ja näst intill dödfött) att rymma från sina egna, övervakande blickar. En riktig teater lever sig fullt ut in i en möjlig verklighet och låter därmed bli att låtsas att det bara skulle vara på skoj, emedan ju pjäsen koncentrerar sig på att gestalta hur det är, när det är som det föresälls vara, varefter publiken får vara med och avgöra hur verkligt det var. Det hela är mycket enkelt och har konstaterats av åtskilliga andar förr. Med andra ord är det enda riktiga som vi skådespelare kan göra i denna belägenhet (inneslutna här i raketens maskinrum) att omvandla summan av alla dessa stillastående startövningar till en slutlig, rejäl uppskjutning, en sjufaldig cirkuskonst som färgfaldigt firar oss förbi Pluto, ut på det stora svarta havet, ända tills våra trådar ritar planetbanorna för det längst komna stjärnsystem vi vill föreställa oss att författaren skall föreställa oss.



MARJONA ALLSINDAR

dET SKRIVS HÄR OM ANDRIaNGELUS FÖRFATTAREN VARS HISTORIA MINSANN VI SKULLE VARA OMBORD PÅ eMELLERTID DET ÄR INTE HAN INTE ENS DEN MANNEN HAN ÄR UTANFÖR BLOGGEN NEJ DET ÄR jAG MARJONA SOM HAR HITTAT PÅ PJÄSEN FRÅN FÖRSTA TILL SISTA mINNS HAN INTE DET DÅ FÅR VI JU SITTA HÄR OCH LÅTSAS VARA FORSKNINGSRESANDE PÅ SIrIUS SJURADERS SCHACKBRÄDE vARFÖR UTNYTTJAR HAN OSS INTE FLITIGARE FÖR ATT LÖSA SINA SYFTEN NÄR HAN ÄNDÅSÅ TÄNKER PÅ OSS STUP I ETT kNUFFADE JAG IN HELA UNIVERSUM I DENNE GOSSENS ÖRA NÄR HAN VAR SÅ LITEN SÅ HAN INTE FATTADE ATT DET VAR HANS EGEN SKALLE fALLER DOM STRAX ÖVER ANDRA KANTEN OCH KOMMER UT SOM MARIONETTEN MIG



YandrOjanO OctOplussY

ID : dOld fRi passaGerare
POSITION : ingÖmd baKom filMmoNitorn (i miTt svaRta hÅl)
ÅLDER : odöDlig minUs 7 ½ dYgn
KÖN : lesBisk skorPionHanne
MISSION : släpPa grePpet om stArtstRålen [radEra kärNminNet]
METOD : laseRtranSformeRa farHågor tiLl förHoppningar
SPRÅK : kosmoSlovakisk irRländska
HEMORT : åttOnde blanD plutOs osYnliga mÅnar



eMiliaN heMifråN

Jag kan lysa hur länge somhelst, men ingen ser det ändå, eftersom ingenting kommer ut ur det svarta hålet.
Allt oftare har jag redan vågat släppa taget om varenda vän och blodsband som betyder någonting i mitt liv.
Att fortsätta kontakten blir oväsentligt, när nu blott minnena fyller existensen med mening.
Väntar bara på att lämna tanken på mig själv också - det fungerar när jag minns dig och vet att allt är för din blick till.
Haver använt förälskelser, idoler och läromästare för att rikta all min föreställningsförmåga åt ditt håll.
Finner samma minnen i nya ansikten.
Det var aldrig meningen att jag skall fästa mig vid någon, inte ens vid dig.
Ändå är självfallet medmänniskorna viktiga i stunden, ty vi ger varann hjälp att härda ut.



IngEn LängEsEn

Spela Bra Teater = Hrat Dobry Divadlo
Färga Något Svart = Barvit Co Nacerno
Inte Tala Tjeckiska = Ne Mluvit Ceska
Saknas Det Accenter
Resa Med Rymdskepp = Cestovat Kosmicka Lod'
Sitta I Solen = Sedet Na Slunci
Drömma Om Någon = Zdat Se O Kom



SUSanni inUTi

Cecilia, du vaknade alldeles nu. Jag känner igen mig i din kropp; det är ju här jag jämt brukar vara! Spindeln måste ha klättrat omkring ensam många nätter i fönsterskranken och Sankt Augustine har stått härute och ringt hela sommaren, med sin läkande skugga mitt i det sjuka solskenet. Hur många scener har seglat förbi medan du legat och drömslumrat.......?.......dom andra har säkerligen passerat klyftan mellan Neptuni och Pluton såhär dags. Kanske är det inte försent att lära mig skriva trots allt, men loggbok ligger flera mil utanför din horisont. I besynnerliga stunder, Cecilia, känner jag i ditt sköte hur någon sorts Jesus håller på att tänka ut sig. Nu minns du vad jag drömde just när du vaknade; det var du själv som stod uppe i tornet och släppte ned nycklarna till dig, så att du kunde komma in till din lägenhet.



iRIK kRING

8 [osm]. nÄR vI dRÖMMER sOM aLLRA bEDRÄGLIGAST rÅDER iNGA tVIVEL oM aTT vI äR vAKNA.
7 [sedm]. nÄR vI vAKNAR uPP tILL äKTA nÄRVARO rÅDER iNGA tVIVEL oM aTT vI äR vAKNA.
6 [sest]. jAG hAR iNGEN aNING oM vARE sIG jAG eLLER dOM aNDRA mENAR dET dOM sPELAR, mEN dET sPELAR iNGEN rOLL, tY eNDA vÄGEN uT uR mISStÄNKsAMHETEN äR aTT tRO vARANN i aLLA fALL.
5 [pet]. vI mÅSTE äNTLIGEN fYRA uPP dEN hÄR kATEDRALEN i yTTRE rYMDEN.
4 [ctyri]. nÄR fANTASINS sMÅ sTRÅLgLIMTAR sTYRS mOT vERKLIGHETENS oFANTLIGA kUPOLER, dÅ hAR sANN aNDE rEDAN uPPsTÅTT.
3 [tri]. jAG äLSKAR oSS, jAG äLSKAR oSS sÅ fRUKTANSvÄRT mYCKET aTT jAG aLDRIG hAR vÅGAT bERÄTTA dET.
2 [dva]. dU sER mIG i dINA öGON nÄR jAG sER dIG i mINA öGON.
1 [jeden]. vI kLICKAR tILLSAMMANS pÅ kNAPPEN oCH hELA sKÄRMEN fYLLS mED sUPERNOVAN sOM jUST eXPLODERAR bORT oSS.



[vilken färg blir färden när även svartheten börjat brinna...?...]