Jag sitter fortfarande och tänker på dig på kvällarna
ibland glömmer jag bort vem jag är nu
och råkar skriva att jag älskar dig
jag vet inte om det är sant eller inte
oftast beror det på vilken dag det är

jag tror, efter långt övervägande och analyserande
att det jag älskar är tryggheten och slippa vara ensam
inte just dig

men något har hänt med mig
något obehagligt
jag har blivit rädd för allt
jag har blivit obekväm med romantik
något jag var väldigt förtjust i förr
av den enkla anledningen att jag vill inte bli lurad igen

jag vill inte se en naken man
jag har faktiskt inte gjort det sedan vi skiljdes åt
jag har försökt se de nya männen som korsat mina vägar
men jag har inte vågat
vilket har gjort mig ännu mer rädd för män
i allmänhet

vilket bara har ökat
min kärlek för kvinnor
men det är svårare att komma ur garderoben än folk tror
jag trodde att det var väl inte så stor sak
de flesta är homovänliga nu
så träffade jag henne
och jag kunde inte berätta
jag kunde för mina vänner

men reaktionerna märkte jag
var inte som de hade varit
om hon varit en man

för min mamma
skulle jag aldrig kunna stå och säga att jag ska ta hem
en flickvän på middag
min mamma är den mest homo vänliga människa jag vet
jag vet att hon inte skulle tycka det var konstigt
hon skulle inte ens tänka på det

det är bara jag som tänker på det
som skulle känna att jag gjort henne besviken
hon skulle inte känna så

det är väl ännu ett problem jag måste lösa
varför jag inte kan leva med min egen sexuella läggning

ta mig inte fel
jag älskar män
de bara
skrämmer mig lite grann
kanske är det ännu en självdestruktiv sak
män alltså

det var bara du
som gjorde mig bekväm
kanske älskar jag dig
jag vet inte