det känns lite konstigt
att veta

att till och med
den där skatan
kommer överleva

mig

att när löven faller
från den där aspen

ligger jag för länge sedan
och ruttnar
i marken

det känns lite konstigt
att vänta på döden

och ännu konstigare
att lämna världen
åt sitt öde

utan möjlighet
att påverka den längre

men vem vet?
jag kanske blir en ängel

som blickar ner
och ser
på er

och ställer allt till rätta

det
är mitt hopp
jag dör för er

för hela världens bästa...