Livets perrong
Vissa går och vankar
Andra går i tröstlösa tankar
Livet på den gråa vardagens perrong
Vi är satta här för att begrunda
Det vi ser , det som sker
Men vågar inte se varandras uppgivenhet i ögonen
Detta om något skrämmer oss
Så vi hoppar på första bästa tåg
Hoppas att resan bort från nuet ska göra målet mer uthärdligt
För att ha ett mål tycks vara på allas agenda
Inte stanna upp fundera, ja kanske t.o.m. vända
Vända blicken upp och se på oss själva och varann
Vad hände med glädjen verkar som den rann bort och försvann
Nu sitter jag här på perrongen och vill inte fara
För det jag ser är en sorglig skara
Vi tillsammans, fast, på denna livets perrong
Väntandes på ett mål som känns relevant nog för att få stanna
och se att det inte är målet som väcker våran lust igen
Våra möten på perrongen skulle kunna fylla ett helt liv
Alla dessa liv som lämnat perrongen och dörrarna stängts
Alla dessa öden som inte får klämmas ihjäl
Detta säkerhetsavstånd till varandra, på säkert avstånd begrunda, inte fastna
Jag sitter på den fuktiga bänken och begrundar, de vilsna , vackra , rädda , trötta och uppgivna livsöden som undrar när deras egentliga resa ska börja ...