Och allt är på dina villkor

Jag gråter oftare nu för tiden
vem vet, jag kanske
har mognat
du har åtminstone fråntagit mig
många illusioner
och för det är jag tacksam

Det skulle ha snöat
den där kvällen
du väntade där i backen
gatlyktans ljus gjorde ditt hår
silverfärgat
och jag ville inget annat än
att falla dig om halsen
men hela din gestalt sade mig
allt om din osäkerhet

Vem vet, jag kanske
har mognat
jag inbillar mig i varje fall inte längre
att du skulle kunna
se förbi min fasad av sten
och älska det som finns bakom den

Vi kan inte gå tillbaka
nu
till det vi hade
då
käre, vi kommer aldrig
kunna finna det förflutna igen
men du envisas med
att försöka ändå

Och i mellanrummet
mellan kärlek
och
intighet
lider jag alla helvetets kval
och min enda fråga
den enda som kvarstår är

Vaknar också du
mitt i natten
flämtande som en drunknande
med saknaden
som ett litet djur
som byggt bo
i ditt bröst
och med sina klor river sönder dig
inifrån