Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(non grata) Det är hon, det är alltid hon.


Persona

små saker
som att jag glömt hur dina ordvitsar och sarkasmer känns i munnen,
lite sneda.

och känslan av att vara punchline i varenda skämt du drar.
att du aldrig liksom når ögonen
med någonting du säger
med någonting du gör.

små saker.
som att jag glömt hur
små saker blir stora under ditt inflytande.
hur jag blir störst i världen och omsluter precis allt med din arm om mina axlar.

små saker
hur allting blir till politik när du orerar
och hur alla till slut slutar upp att tala runt omkring och istället börjar lyssna

(små saker som hur dina läppar alltid är torra och flagnar men jag drar mig till minnes att de är mjuka och varma även mot fel person vid fel tillfälle i fel kropp)

små saker, men också
stora saker

som att jag så fort du ramlar in genom dörren
genast böjer mig igen
som jag alltid böjt mig--

min rygg är fortfarande krokig och vind, mina händer
knutna kring ledstången
mina ögon fixerade i fjärran, dragen spända, munnen
längtande
stängd.

som jag slitit för att passa dig
format min ryggrad efter din ram.

nu håller jag än en gång armarna invid kroppen för att rymmas.




Fri vers av Liv Sol
Läst 499 gånger
Publicerad 2007-12-30 20:47



Bookmark and Share


  Propella
Du är mjukhet med vassa kanter i dina texter och det är det jag alltid alltid fastnar i. Jag kan läsa om dig och hitta något nytt varje gång och det är en enorm styrka du har.
2008-06-27
  > Nästa text
< Föregående

Liv Sol
Liv Sol