små saker
som att jag glömt hur dina ordvitsar och sarkasmer känns i munnen,
lite sneda.
och känslan av att vara punchline i varenda skämt du drar.
att du aldrig liksom når ögonen
med någonting du säger
med någonting du gör.
små saker.
som att jag glömt hur
små saker blir stora under ditt inflytande.
hur jag blir störst i världen och omsluter precis allt med din arm om mina axlar.
små saker
hur allting blir till politik när du orerar
och hur alla till slut slutar upp att tala runt omkring och istället börjar lyssna
(små saker som hur dina läppar alltid är torra och flagnar men jag drar mig till minnes att de är mjuka och varma även mot fel person vid fel tillfälle i fel kropp)
små saker, men också
stora saker
som att jag så fort du ramlar in genom dörren
genast böjer mig igen
som jag alltid böjt mig--
min rygg är fortfarande krokig och vind, mina händer
knutna kring ledstången
mina ögon fixerade i fjärran, dragen spända, munnen
längtande
stängd.
som jag slitit för att passa dig
format min ryggrad efter din ram.
nu håller jag än en gång armarna invid kroppen för att rymmas.