Härute finns inget skydd. Bara mitt hus. Men därutanför finns inget annat än natur. Berg, ängar, stränder skog. Så, regnar det eller blåser det och du inte är inne måste du helt enkelt stå ut.
Så som det var förr. Inga krogar eller kafeterior eller hamburgerbarer eller bussväntkurer, biografer. Ingenting faktiskt.

Så har man inte heller några tidtabeller att förhålla sig till. Inga avgångar, gater, perronger eller spår. Inga destinationer.

Man bara är.
Det får gå som det går. Här ute. Längst ut på Orust.