Professor Björnbärsbäck besökte oss
under hela gårdagen
för att låna med sig några väl valda bär
särskilt typiska exemplar
till rymdskytteln de ska sända så långt ut som möjligt
mot potentiella civilisationer
att upptäcka våran kulturs existens
genom noggrant sammanställda smakprov
har ju gjorts förut
men nu rör det sig om en svensk expedition
i samarbete med
nanokemister från Krakow,
musikomatiker från Prag
och psykosofer från Wien
dvs den äldre falangen
som aldrig heller riktigt fick komma upp
då när det begav sig
när blåbär och röda vinbär
växte åt det gredelina till
från varsitt håll

Hela kvällen
efter professor Björnbärsbäcks besök
satt jag som på myror
förmådde varken skriva journal
eller ta fatt på ett
enda bär
så stolt över vårt historiska bidrag
kunde inte låta bli
att lyssna på Eltons Rocket Man
och Stop in Nevada med Billy Joel
långsamt galoppera fram
i det fasligt fort tilltagande augustimörkret
dess fridfulla sammetslugn
mitt i det ännu upphetsande ljuset
där allt nytt möter allt det gamla
säsongen börjar med ett avslut
som om bärplockandets mission redan var komplett utförd

fick Licilia till sist
stoppa ned mig
i en hink hjortronjuice
och mata mig med några doser aprikossylt
innan min organism
hade neutraliserats
(hur man nu kan bli lugn av gula grejer
funkar kanhända som vaccin)
så att jag kunde placeras
ombord på tramporgeln
och låtsas att vi jord skall åter varda
fastän vi liksom bären
är komna av sol

Barnen däremot
var besynnerligt nog
ute och plockade på helt egna initiativ
som om de ville inbilla mig
att det är vad de alltid gör
när jag
som idag
åter var för upptagen med eget plock
för att märka
ack, sömnlösa människa
så gott som troll
ser först nu
huru insekterna som kryper bakom vartenda blad
med ben likt marionettrådar
samt sniglarna i sina rymdsonder
äro utsända av professorn
att spana på mina vanor
i syfte att utröna
min lämplighet som eventuell medresenär
ensam bland objekt
jordbornas representant
på den aldrig återvändande raketens yttersta skyttel