Bränt barn skyr elden, men likt nattfjärilen dras du obönhörligt mot ljuset.
Dess gäckande låga väcker din slumrande lusta.
Likt schamaner från svunna tider ger du dig in i dansens virvlar. Runt, runt ljusets heta låga.
Din späda gestalt reflekterar mot skenet. Förvandlas så till ett sagolikt skuggspel.
Ur tid och rum är skuggspelets drama. Med en hetta, intensitet som får luften att vibrera.
Närmre, närmre dras du mot ljuset. Allt intensivare allt djärvare blir din djävulsritt.
Hettan kittlar din fantasi och i skenet, blänker dina ögon outgrundligt svarta.

Bränt barn skyr elden, men likt nattfjärilen dras du mot ljuset.
Skuggornas mörka trygga vrå, för länge sedan glömd.
Där i förförelsens virvlar väcks din åtrå.Hettan, lusten vibrerar i natten.
Ljuset lockar med sin gäckande låga, böjer sig, välver sig.
Inbjuder dig att möta klimax en gång för alla.
Berusad av vanvett, bortom sans och förstånd. Hänger du dig åt ljuset. Glömsk för priset du måste betala.

Med svedda vingar och brända fingrar, falnar du ner i ljusets smälta.
Förbannar dig själv när du för sent sanningen förstår.
Allt du hade och allt du förlorat.
Skuggspelets magi, hettans intensitet, lustans klimax.
Allt fanns där i nattfjärilsdansen.
För dig fanns bara ett före, inget efter.
Sakta, sakta sjunker du in i bädden av stearin. Där du långsamt stelnar.
För alltid förlorad i landet bortom ljuset.

Kvar brinner en skälvande låga.
Pockande, lockande för att än en gång gå i dans med en vilsen själ.