Mina örhängen dinglar i vinden
och jag andas ut tysklands lukt

jag har hunnit bryta några löften
på vägen
och fått lite människor att känna
sig övergivna
och andra att känna sig älskare
och en tredje sort att sucka över turister

grus i skorna har aldrig stört mig
så värst när det finns riktiga problem
där ute som inte ens ett paraply
kan vinkla bort
och tårar kan tvätta och silvertejp laga

fast hittils har jag inte stött på något som
inte kan lösas med tejp

jag har lärt mig att prata jättejätte fort
när jag pratar tyska
och lärt känna nya sorters mediciner
och några nya cigarettmärken
och på tok för många nya alkoholsorter

hittils har jag inte stött på ett enda
problem som inte kan lösas av vodka och
sex on the beach

jag har lärt mig en ny valuta utantill
och 100 nya tyska ord
och mitt hjärta har lärt sig att det fortfarande
kan älska

men ändå längtar jag så enormt hem
till uppsalas äckliga osopade gator
där cigaretter är så mycket svårare att få tag på
men smycken så mycket enklare
och alkoholen måste köpas av någon studentlangare
för 200 kronor litern

hittils har jag inte stött på något jag inte kunnat lösa

jag har lärt mig nya sånger och nya minnen
och nya glassmaker
och nya tungor och nya pojkar jag kan berätta om
när jag är gammal

mest har jag lärt mig om mig själv

men nu sitter jag snart på planet hem igen
för att återigen kunna kommunicera
med normalt folk och människor som behöver
mig mer än vad jag behöver det här

hittils har jag inte stött på något som inte kan lösas
med tabletter

jag har lust att ligga i min egen säng
med min egen katt och mina egna vänner
och titta på min egen tv på min alldeles egna
star wars älskling

men jag är rädd
jag är rädd att jag kommer att se ut igenom fönstret
och längta tillbaka till tyskland
och undra om allt var värt det bara för att få komma hem

jag är rädd att jag kommer sakna kvällarna
i fönstret med pall mall och tyskarna

men the show must go on
and I want to go home