Denna gång blir det min dörr
som slås igen
och dina tårar som sprutar
och dina händer som glider
med rakblad
och krafsar längs psykets
lugnande tavlor med bilder
på blommor och pingviner

för när jag färgade håret svart
tog jag bort den jag var
och jag tog bort 15 kilo till
och jag blev ny
jag blev obrytbar och oslagbar

ingenting kommer igenom min
barriär
inte ens om du satte dina varma
händer på mig och kysste min nacke
igen och viskade snutten i mitt öra
och nafsade i mitt öra som du brukade
göra skulle jag inte mer än darra till

och önska att jag kunde tillåta det
men nu är jag oslagbar förstår du

det betyder att hallonglass
i vintern inte är okey
och wall-e och dansa i mitt vardagsrum
på alla hjärtans dag är gamla minnen
som jag aldrig
kan få bukt med
varför kan de inte sluta förfölja mig
varför får jag inte ut dig ur mitt huvud

du förändrades helt
de säger bara
alla förändras
men de har fortfarande sympati för vad
de brukade känna
men du åts upp inifrån
och nu läste jag om det i en bok
det kallas Lucifer syndromet
eftersom djävulen var guds trognaste ängel
och sedan ändrades helt
väldigt ironiskt eftersom du gick i flera år
just under namnet Lucifer

men för mig är du nu bara en maska i en kofta
ihop vävd av något som hänt
eller det är vad jag är för dig
något som hänt
du är för mig
fortfarande närvarande
kanske för att jag alltid lagt värde på löften
och jag lovade dig
att jag skulle älska dig resten av mitt liv
och du lovade mig
att du skulle älska mig resten av ditt liv
så varför är jag den enda som håller det?
varför kan jag inte släppa?
varför kan jag inte gå vidare?

jag är så ny
jag är så sprillans ny
jag är så ny så jag har till och med tänkt byta namn
för att det finns ingenting av den Sandra du lämnade
men
nästan allt av den Sandra du blev kär i för 3 år sedan
har kommit tillbaka
jag har gått tillbaka
till vad jag var innan du förstörde mig
men jag hade fel i mina beräkningar
jag vägde faktiskt 10 kilo mer då än nu
anorexian räknade fel

jag vill inte ligga i dina armar någonsin igen
för att denna gång skulle jag veta
att det inte var permanent
denna gång skulle jag veta
att du en dag skulle lämna mig
och du vet att jag har rätt
jag har alltid haft rätt
och du har alltid haft fel

så varför är det så förjävligt
så förbannat skruvat stört svårt för mig
att gå vidare och glömma
det är bara för att
jag verkligen såg dig och mig för alltid
kanske gjorde du inte det
eller så gjorde du också det
du hade bara lättare att sudda ut bilden

men det spelar ingen roll nu
jag är obrytbar
jag har byggt så höga murar att inte ens Romeo
kan klättra över dem
och de i sin tur är överväxta med törnrosbuskar

för att jag kan inte göra så mot mitt hjärta igen
jag kan det bara inte

denna gång är det din tur att gråta
och se mig gå stolt därifrån
jag ska visa dig den styrka du först beundrade
som du först blev kär i
den förstörda person jag var innan du helade mig
som du sedan rev till bitar igen
ingen har kommit och sytt ihop mig

många har försökt
för att jag är ung, vacker, attraktiv och charmig
men jag låter ingen komma nära
jag kan inte göra så mot mitt hjärta igen

jag tänker inte gråta igen
jag har en stor kedja runt min själ nu
jag känner dess tygnd hela tiden
varje dag
och så ska det förbli
även om du kom tillbaka
om du försökte röra mig igen
skulle du bara sticka dig på mina törnbuskar
och det skulle bli din tur att blöda för kärlek

jag är så stark nu
jag är ny
jag är obrytbar
jag är förstörd
jag är sårad
jag har varit med om för mycket
inget kan slå ner mig
jag kommer inte utsätta mitt hjärta för det
inte igen