Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

allt har han gjort skönt i sin tid



hysch
gå med varsamma steg
över nyplöjd jord
eller inte alls

upp och nervända
ligger
jordens blödande mörkbruna sår
mjuka stilla öppna

mottagande sådden

innesluten
i varm fuktig närande
genomsläpplighet och mörker
gror kornet
i sin egen takt


mognande
leker säden i böljande vind

fyller sin bestämmelse
i skördemannens hand


Fri vers av rebecca d
Läst 230 gånger
Publicerad 2005-11-21 21:23



Bookmark and Share

  rebecca d
tack, Patrick för hjälp!
2005-11-24

  Rublev
Nu har dikten hittat hem!
Nått sin helhet...

Nu samspelar,
eller riktigare dansar och sjunger,
dess delar i en sång, en dans...
och lockar mig att följa med :)
.
2005-11-23

  Rublev
känsliga insiktsfulla vackra ord om att bli levande...

”upp och nervända
ligger
jordens blödande mörkbruna sår
mjuka stilla öppna

mottagande sådden”

---------------------------------------------
tycker att radbrytningen här gör texten lite svårläst (i resten av dikten följer raderna innehållet...):
”innesluten närd i
varm fuktig genomsläpplighet”

dikten skulle kunna sluta med: ”i sin egen takt”
sista stycket når formmässigt inte upp till resten av dikten, och innehållsligt är det viktigaste redan sagt... :)
2005-11-21

  Per Rydberg
Ja, så kan också hösten skildras*ler brett* som en livets vagga! Underbart!
2005-11-21

  Propella
Vilket underbart bildspråk du har! *tagen*
2005-11-21
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d