Minns du när vi började knarka och supa?
det var förra hösten

minns du när vi älskade varandra och
hade sex minst en gång om dagen i 2 år?

Minns du när vi tog min själ och lade den på golvet
och slog sönder den och sedan lade oss i soffan och såg på tv?

Minns du när jag gav dig möjligheten att tro på dig själv?

Minns du när vi började knarka och supa
och svälta och skratta och springa i snön?

Minns du när vi älskade varandra och
kallade varandra snutten och vävde ihop våra händer
och satt i din stol och valde musik och upptäckte
att vi inte haft sex på hela dagen?

Visst har du mörker i dig

du är precis som jag

visst slog du sönder din själ när du var för varm
och insåg att du inte älskade mig längre

du slutade vara som jag

minns du när du kom hem till mig och hämtade dina saker
och grät i tio minuter
längre ville du inte stanna

det gjorde för ont sade du
påminde om tiden då du älskade mig och vi inte lämnade
min säng på ett halvår

och de nätterna då du kom hem sent
och jag hade ingenting på mig och hade tänt ljus i hela rummet
och vi låg bara vakna i timmar och pratade om hur mycket
vi älskade varandra och hur vi skulle göra det resten av livet

hur kunde du glömma bort mig

så nu är jag full mer i regel än undantag

jag är exakt som du

jag står närmare brokanten än den fina soffan
vi inte fick sitta i
men din mamma sa ingenting om att man inte fick ha
sex i den soffan

jag står närmare kanten än det fina livet vi hade
då jag var tjockare och du var svagare
då du log fint och jag skrattade barnsligt

vi var gjorda för varandra
vi var lyckligast i världen

det var verkligen så
det är ingen lögn
var ingen lögn

vi var
lyckligast i världen

minns du när andra ville vara som oss
när de sa att vi hade det perfekta förhållandet
för att vi behövde ingenting än varandra

vi bara låg uppe på nätterna
eller satt i din stol och turades om att sitta underst

jag kunde inte få nog

jag måste skriva ner de här minnena
annars kommer jag inte ihåg dem

kameran minns bättre än jag

vi var lyckliga och jag älskade dig

vi båda slog sönder varandra och gjorde om varandra
det var verkligen så
det är ingen lögn

minns du?
Jag tycker om att minnas
det påminner om att jag lever på något sätt

jag tycker om att tänka på det när jag är full
när jag står nära kanten

vi är exakt som varandra
ingenting har ändrats