Jag har hoppat på dig
jag har skrikit och vrålat

och har gråtit och skurit

ändå ser du oförstående ut
du kanske bara behöver se världen ur mina ögon

snälla förlåt mig för allt jag gjort
jag har mot alla odds lyckats förlåta mig
så det borde inte vara överdrivet svårt för dig

jag vill minnas hur det var innan dig
när jag skrev poesi om solen och månen och allt i mitten

det spelar ingen roll nu
jag försöker fortfarande rädda dig
från alla världen obehagligheter

jag förstår faktiskt inte varför

du börjar suddas ut
och jag börjar drunkna i mig själv

jag börjar se alla drömmar och blommor
vi krossade

jag har aldrig varit den blonda prinsessa du ville ha
många har kallat mig prinsessa
men du gjorde aldrig det

du såg aldrig mitt osäkra mona line leende
du såg en förvirrad 14åring som du ville rädda

som du ville skydda från världen

jag är fastvävd i dig
jag tog mitt hjärta till en skräddare
han kunde inte göra något åt saken

jag är fastklistrad i något gammalt
varje fylla varje fest
tänker jag och sörjer

du kanske är värd mer
eller så är det verkligen det du inte är

jag vill inte spräcka mina läppar
genom att skrika åt dig att du är en hora
du är nog ganska medveten om du hur svansar själv

och hur patetisk du blivit
du är inte längre en ung rebell
som tar saker och förstör staden
du står inte längre och gastar på stora torget

du passar helt enkelt inte min livsstil

ändå är jag fast i dig
inramad i något som brukade finnas

en ledsen tonårsflicka
som du satt bredvid och tröstade

honey darling det gör inget
denna kropp är för dig

alla blommor i världen är för dig
alla drömmar och ambitioner
du passar bara inte in i min världsbild

du passar inte in i en brännande verklighet
så som du skadar mig

ändå är mina tankar hos dig
du är ånga i min dusch
du är en plåga vid min sängkant

det tar aldrig slut
men ingen kommer att minnas efter att vi är döda
solen skiner än
ingen kommer att minnas
bara du och jag