en gång var jag en bra poet
I sommar finns en park
där vi brukade ligga fulla
där du brukade springa över mig
och jag brukade fälla dig
och vi brukade skratta i takt
det är otroligt jobbigt att vara hatfylld
därför gör jag mitt bästa för att undvika det
vi kanske aldrig pratar som förr
vi lovade att aldrig bli som dom och ändå
nu älskling sitter vi här på olika håll
jag i Tyskland och du i Uppsala
en gång i tiden var jag en bra poet
sedan kom du in i mitt liv
jag orkar inte tänka på det nu
vi har gått igenom för mycket för att
jag ska orka analysera mera
hela sommaren har luktat jordgubbar
hela sommaren har varit romanser
och korta förhållanden
ska du gifta dig med mig nu?
senast jag kollade så lovade du faktiskt
inte för att det spelar någon roll nu
jag älskar fan dig
är bara tomma ord som ekar i ett tomrum
en tom plats där du brukade ligga
hela våren var tom utan din pollenallergi
det var tomt utan ditt klag
dina ögon viskar sanningar som bara jag förstår
de är designade för att bara jag ska förstå
för att jag känner dig bäst i hela världen
och du känner mig bäst
det blir så när man delat drömmar och kroppsvätskor
så länge
alla kan överleva en skiljsmässa
men vi kunde inte
det gick bara inte älskling
vi kunde inte överleva en separation från varandra
vi vände oss till droger och alkohol på olika håll
jag undrar vad som gick fel
inte med dig och mig
utan med dig och hela världen
och med mig och cigaretter och poesi
saknar du det?
tänker du någonsin tillbaka?
ibland vill jag ha dina varma händer tillbaka
tills jag minns hur de verkligen bränner sönder mig
hur de bränner hål i den tillit jag har kvar
och den någon sorts av lycka jag hittat
hur du skadar mig
jag har försökt laga
men du finns för nära för att jag ska klara det
din närhet bränner hål i mina oskyldiga blommors blad
en gång var jag en bra poet
sen kom du
och tog min livslust
varför ville du inte ta en promenad med mig längs tågspåret?
vi skulle kunna lösa våra problem
vi skulle kunna prata ut om det som var du och jag
jag skulle kunna komma hem till Sverige
du skulle kunna hitta dina sinnen
du skulle kunna älska mig igen
och jag kanske
efter lång tid
skulle våga känna efter
vad jag verkligen känner