Man stannar alltid vid en viss butik. Man kliver in genom dörren. Man har hatt på sig. Man är tecknad. Man hör ett pling och butiksföreståndaren är närvarande. Man har näppeligen glasögon och fez på sig som honom, dock kubb. Man anmodas välja bland kostymerna. Man provar exempelvis en rymddräkt. Man står bara man framför spegeln. Man känner ännu inte igen sig. Man kliver in genom porten. Man kliver ut i något sagorike. Man genomgår ett sedelärande äventyr. Man är någon av figurerna på hjulet som snurrade under signaturmelodin. Man förväxlade den med någon annan signatur. Man var barn med helt tydliga minnen. Man har levt ett halv liv utan att veta vad det hette som man såg. Man levde i mitten av 80-talet, fastän teckningarna var från tidigt 70-tal. Man skulle vilja gå omkring i ett barnprogram. Man blir en intressant, tråkig gubbe. Man heter Herr Kubb om det är svensk television. Man bär namnet Mr Benn om det är brittisk originalversion. Man är varken polsk eller tjeckisk som man inbillade sig. Man hör ett pling och där står vaktmästaren som leder en tillbaka. Man har fått sin magi. Man kommer in i butiken och tar av sig dräkten. Man promenerar hem i sin vanliga kostym. Man ser barnen fortfarande ha ganska roligt på gatan. Man jämför gräsmattan med sin grannes grönare. Man går likafullt in i hyreshuset. Man bor bakom en dörr, uppe i ett fönster. Man somnar. Man hör livet snurra sin maskerad. Man tror det är soligt. Man lever sina sista dagar på Penny Lane. Man kommer att gå till butiken även nästa dag. Man vill vinka till planeterna genom skeppsgluggen. Man upphör aldrig att förvandlas. Man kliver i samma hjul.