Är livet en gåva, en gåta, ett spel?
En fråga vars svar nog ingen kan ana.
Man spelar sin roll, gör rätt eller fel,
och samlar på minnen, av gammal vana.

Minnen som sparas i levnadsbanken,
tidlöst förräntande själsbundna värden.
Barndomen myntade kulan och danken,
dockorna, badlivet, cykelfärden.

Sparbanksbokens gummerade lappar
markerande framtida önskedrömmar,
de om polismannens blänkande knappar
eller en balklännings gyllene sömmar.

Skolgång med läxor och ämnesbetyg,
psalmverser ”som ett rinnande vatten”.
Flickor och pojkar – blickar ”i smyg”,
bustagen, flamset, lekarna, skratten.

Ungdom och känslor, en mognadsprocess,
eggelsens utlopp i rytmer och dans.
Behovet av dagbokens sekretess
kring frestelsens källor som alltid fanns.

Arbetsliv, inkomster och karriär,
för många ett måste, för andra rutin.
En klassresa ställd till en högre sfär,
eller kvar vid en vardag med liknöjd min.

Skapandets glädje när barn kommer till,
ett av livets omistliga värden.
En summering av år på samvarons grill,
prövningars kol på den värmande härden.

En era av mognad som därpå tar vid
med minnen som lagras inför pensionen.
Barnbarnens, resornas, umgängets tid,
ett sparkapital i livräntezonen.

Har du något kvar på din sparbanksbok,
har minnenas avkastning inkasserats?
Fick du ränta på ränta? Blev allt ”på tok”?
Allt beror ju på hur gåvan placerats.