Lägger blommorna i bilen
den djupt röda färgen på
rosorna säger mer än ord

Du var en varm person men ändå
otroligt stark och med glimten
i ögat
Du kunde uppfattas av andra som
gnällig och vrång men andra hade
inte din värk
eller din sorg i hjärtat
andra hade inte din ensamhet
eller tvånget att få hjälp av andra
Tack vare din styrka så klarade du
dig ändå
När jag står framför kyrkan
känner jag en tomhet
jag håller i näsduken
rädd för att tårarna ska komma
rädd för att inte vara stark

Den gamla kyrkan omger sin
trygghet runt mig när jag går in

Jag går sakta framåt i gången
bakom barnen
framför mig ligger du omsvept
av ett blått täckte med guldtrådar
jag kan se små guldtrådar sticka ut
lite här och där
lite sliten av alla år
jag sätter mig med familjen på
bänkraden och tittar mot platsen
du vilar på omsvärmad av ljus
och tårarna börjar sakta rinna på
min kind