det var år senare
han trodde jag stod kvar
vid det stora trädet


tjäran luktar
han målar sitt hus
hon har kontorsstol
och kontorskjol
och portfölj
och


ibland ger han mig saker
porslinsfigurer
pappa åkte polenfärjan



det finns så många vackra ord
som jag aldrig
slösar jag bort mina dagar
som på havrefälten
så flyktigt känns detta tyg


det är som att grimasera
i underläge
allting till oigenkännlighet



herman hallå
stod vikt vid en bil
en gång var stockholm
bara hans
herman hallå
det verkade så
bra.



han frågar om planeten
alla djur alla djur
varför vi har ihjäl dem


det strök en katt
utanför hennes
döda dörr


en vit med prickar
en flugsvamp och
skogen är mörk
och alla är kanske
egoister och


jag säger att han tänker
att han tänker
och alla trasmattor
som är menlösa
som är urblekta
och alla tecken
på teckenspråk
som jag inte

och alla filmer
som jag inte sett
jag måste få veta



varför luktar det alltid skit
i skanstulls tunnelbana