varför gör du såhär mot mig, varför är du så fruktansvärt elak och skoningslös när det kommer till mig, det är som om du älskar att ge mig allt hemskt och all olycka i världen. Du skadar mig som ingen annan gjort och jag hatar det.

Älskling, jag vet hur du känner och jag vet hur det är, men jag lovar att aldrig göra dig illa en gång till men du har skadat mig också och mina ärr värker och dunkar och plågar mig dag som natt och jag hatar det.

Snälla säg inte att du aldrig kommer att göra mig illa för att vi vet båda att det är lögn. Hur många kroppar har du smekt och värmt sedan jag varit borta egentligen?
Jag vet att du kommer att lämna mig så försök inte. Du lovade att plocka ner stjärnor för mig. Vad hände?

Jag älskar dig. Det är den enda sanningen jag har att erbjuda dig och den måste du tro på. Visst, jag har legat i andra sängar och sett soluppgången med andra men mitt hjärta har tillhört dig i alla år, det kommer det alltid att göra, det blöder ut min kärlek för dig. Ingen gör mig lyckligare, du är perfekt för mig. Jag vill se dig vid mitt altare, jag vill att du ska föda mina barn. Du värmer mig och gör mig hel. Jag älskar dig, det måste du tro på.

Hur ska det gå till? Jag vill bara skrika, lämna mig inte ensam. Jag behöver dig. Jag behöver att du behöver mig. Ibland räcker inte gränslös kärlek till. Du har inte plats för mig i ditt stressade liv. Du tar dig aldrig tid.
Hur kan du göra så mot mig? Varför plågar du mig? Lämna mig inte ensam. Jag älskar dig för mycket för mitt eget bästa.

Jag tänker inte lämna dig, det kan du glömma. Jag kommer att vara där varje juni i parken i Göteborg där du krossade mitt hjärta, jag är hos dig varje gång du ens tänker tanken att ge din åtrå till en ny man. Jag är svartsjuk av naturen. Det har jag alltid varit. Det visste du redan från början. Du valde leken.

Tiden har lärt mig att bli klokare än när du först stod utanför min dörr och svor evig kärlek till mig. Du LOVADE att ta hand om mig, gör det nu när jag behöver dig som mest. Snälla kyss mig igen innan jag glömmer hur det känns, säg att du älskar mig nu och för alltid, men denna gång, mena det. Jag klarar inte av att bli sönderslagen igen. De säger att tiden läker alla sår, men ingen säger att det tar många, många år.

Ärligt talat förstår jag inte vad du gör, än mindre vad du vill. Du säger att du älskar mig, du ber mig att lämna dig ifred. Du fördömer och avskyr och smutskastar mig för att jag träffat andra kvinnor, men själv har du delat säng med många nya män.
Jag låter inte mitt hjärta lida av det, jag har lärt mig att dansa och knarka och supa bort mina problem, min saknad för din ljuva lukt, din platta mage och dina allt vassare knän skadar mig varje kväll jag lägger mig i en tom säng utan möjlighet att krypa mig närmare din sovande siluett och känna lukten av ditt nytvättade hår. Jag älskar dig än, det vet du, du gör mig illa, jag vill ha dig. Jag har varit utan dig så länge nu. Jag vill bara känna dig igen.

Vad du älskar är en illusion, ett minne av något som brukade vara. Den person du tror jag är finns inte längre precis som den version av dig jag minns är död för länge sedan. Vi har varit ifrån varandra för länge helt enkelt, vi har utvecklats på olika håll. Jag hatar dina nya vanor och du skulle aldrig stå ut med mina. Om du vill kan du komma in i mitt nya liv på onsdag så kan jag dricka kaffe och du kan prata om hur äckligt det luktar och klaga på min rökning och kyssa mitt hår, så kan vi gråta i takt för en svunnen tid som vi båda älskade. Men vi är inte barn längre och jag hatar det. Jag är din resten av mitt liv, men min kropp tillhör mig och jag har byggt så höga skyddsmurar att varken du eller Romeo kan klättra över dem.

Det här blir mitt sista brev älskling, jag klarar inte mer. Jag tänker bara säga det viktiga, mest relevanta nu, så som jag vill att du minns min ömhet när du är gammal och inte längre bländar hela existensen med din skönhet och oskuldsfulla sätt. Du gjorde mig lycklig, du var mitt allt. Du är fortfarande mitt ljus i mörkret, min stjärna i december och min glödande åtrå efter en kvinna jag kände men aldrig kommer att få känna på igen. Hon har blivit rädd för mig och fruktar min kärlek trots att hon har en värkande längtan efter mig också. Jag älskar dig. Nu och för alltid. Det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra. Denna gång ljuger jag inte. Denna gång menar jag det. Jag älskar dig. Jag ska ge dig ditt ljus, ditt hopp, din livsglädje, ditt fina skratt och din kärlek tillbaka. Jag älskar dig.