Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
3 september 2010


Pojken med tejpen


Jag är
flickan som leker med elden
Jag är
destruktiv.
Brända barn ska sky
elden.

Men du förbrukar mig,
igen.
Av vana
eftersom
allt du förbrukat
kan vinnas tillbaka
i pant.

EN KRONA

det är vad jag är värd
egentligen.
Men jag har tappat
min etikett.

Hej, jag är Miss Nöjd.
Jag föddes som prinsessa
i luftslottet vid världens ände.

Och med sin knivskarpa
tveeggade tunga
klipper hon av
kärleksorden
innan
de ens visste
att
de skulle födas.

Jag föll för ett nytt ord idag
.... och jag tycker att
hon den där
(den aviga och rätta)
kan komma hit.

Jag minns inte längre
hur man tillåter sig
att älska
For Help, press F1

och jag bor inte ens i närheten
av det turkosblå havet.
Mitt hav är fyllt av avfall,
vi skyller det på grannländerna.

Hon kan väl
bara råka
knacka på min dörr nu.
Kanske för att låna lite socker,
för jag har inget veteströ kvar.

Jag undrar om
mina gränser
syns.
Trots att
inte ens jag
vet var de är.

Hej främling,
vad kallt det är.
Vi fryser ihop
eller
har du eld?
Sommaren märktes
aldrig,
men omgivningen
säger
att den var här.

Jag är
flickan som leker med elden.
Tredje gradens
brännskador
i själen.
Brända barn ska sky
elden.

Kan man älska någon
vars ögonfärg man inte längre minns.
Kan man älska någon
som inte längre finns.

Dina sånger sliter
i min halspulsåder
och
huvudvärken
klappar takt-
en.

Men fina fräscha flickor
förtär inte längre f-musli till frukost.
Fars fina fräscha flickor
förtär bara friktion till frukost.

Jag känner för att ordvägra,
tills du skriver något nytt.
Men utan mig som inspiration,
är du ingenting.

Tomheten
och
inget annat.

Du är
dekadens i flytande form inatt.
Mögel är mögel
och passar mig bättre än
möjligheter
Så nu lever vi på lånad tid
och stulet godis.

Hej, jag är Miss Nöjd.
Jag bor i Perfektionoian,
i landet Paranoia.

I psykopatens värld
är döden,
det enda oförstörbara.

Vi stapplar fram
precis som barn
då de slutat krypa.
Men ändå
skyler vi nakenheten
lika desperat
som gamla män kammar bort
flinten.

Men då utvecklingen står på repeat,
händer ingenting nytt.
Det blir bara djupare jack
i själen

och i skuggan av din givmildhet,
står din plånbok
- tom.

Du sorterar dina sopor,
jag spelar oberörd.
Du är pojken med tejpen,
jag är flickan med tändstickorna.




Fri vers (Fri form) av EllaMy
Läst 476 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-09-03 15:36



Bookmark and Share


  Sophie Jennifer
Den är lätt att läsa, samtidigt som man får tänka till. Jag tycker om den, du är bra
2010-09-29

    Nicklas VIP
Du har talang! Riktigt bra skrivet!
2010-09-16

  Postgård
intressant och finurlig.

Faktiskt även lite roande
i allt det psykotiska

Du levererar flera syrliga karameller
att suga på, som tex:

"Kan man älska någon
vars ögonfärg man inte längre minns"

och:

"Men ändå
skyler vi nakenheten
lika desperat
som gamla män kammar bort
flinten"


Stycket nedan är klockrent:

"Sommaren märktes
aldrig,
men omgivningen
säger
att den var här"

tack för en förnöjsam läsning!
2010-09-08

  Aenima
den här är ju bara ordlös favorit
faktiskt
den är så slående underbar att jag fan inte hittar ord att beskriva varför
2010-09-05

  Gärdsmyg
UJnderbar text! Det finns en naturlig fallenhet i kaoset eller vad man ska säga. Mycket intressant!
2010-09-04
  > Nästa text
< Föregående

EllaMy
EllaMy