Blåa läppar, kalla läppar, kysser försiktigt mina.
Läppar. Dras hastigt bort.
Flackande blick. En osäkerhet.
En handflata mot min kind. Kall, hårt, snabbt.
Den röda färgen har ettrat sig
fast i huden och din skugga rusar iväg, försvinner. Borta.
Dina fingertoppar svider mot min kund och iskalla ögon vattenfylls.

Ett trasigt trappsteg.
De ruttna träflisorna tränger genom dina nya jeans och skär in i din bleka hy. Orakade ben förgylls av en röd skimrande kulör, fastnar på den blåa byxfärgen, sipprar försiktigt ner mot det mörka källargolvet.

Någon sa en gång till mig att ta djupa andetag, ett efter ett, låta ögonlocken falla ner och bara andas.
Någon sa en gång till mig att vakna, slå mig själv på käften och börja se.
Någon sa en gång till mig att jag var den vackraste människan på jorden, att jag fick hjärtat att stanna men samtidigt bulta mer än någonsin.
Någon sa till mig...
Någon sa till mig att öppna mitt hjärta och visa mig själv. Någon sa till mig att att jag skulle ge bort mitt hjärta.
Någon sa till mig..

Nu sparkar tolvåriga fotboll med mitt hjärta, den bultande klumpen jag sträckte fram till dig på mina bara knän.