Vinterkylan tränger sig igenom höstlöven och frosten biter sig fast på hustaken. Smeker min kind, rosenröd och narig.
De salta tårarna fryser sakta till och andetagen blir djupare.

Dina ord biter sig fast i min hud.
Tränger sig igenom porer, hudlagerna och sipprar runt bland vener och artärer. In bland blodkärl och smittar dig.
Orden.
Ord som skär sig genom glas.
Likaså mig.

Ett leende.
Jag ryser.
Av skräck.

Mina kläder slits av och hjärtat bultar.
Händer, hud, blickar , svett.
Du kramar mina hand hårt och tar en djupt andetag.
Är det en dröm?
En verklighet?
En illusion?

En smäll på käften och jag vaknar upp.
Jag drömde om strumpor inatt och ingenting annat.