Du håller handen för mina ögon i hopp om att jag inte ska se. I hopp om att ingen ska se mig.
Rösten blev iskall och höjdes gradvis. Likt etapper.
För varje rösthöjning så sprang du en extra kilometer under morgonens motionsrunda, för att hålla fläsket borta och humöret uppe.
Ögonen var illröda.
Ögonen var sömnlösa.
Den rastlösa kroppen vandrade runt bland andar och spöken om nätterna medan den övre tänkande delen av kroppen var som i en dvala.
Ingenting fanns, ingenting existerade.
Vara utan att vara.

Jag hatar fenomenet fredagsmys. Jag kanske är en bitterfitta men vadå fredagsmys? Måste det finnas en jävla reklam, speciellt chipsreklam, för att man ska vilja mysa till det? På en fredag dessutom.
Lördagsgodis, fredagsmys, söndagsångest, lillördag, fettisdagen. Det slutar aldrig. För fenomen uppstår konstant och präglar våra liv.
Är det lillördag så är det lillördag. Eller?

Jag ska bygga en flygmaskin som svävar bland rosa fluffiga moln och dansar bland änglarna.
Jag ska sikta mot månen och äta ost tills magen sprängs och läsa godnattsagor för John Blund.
Jag ska plocka ner den finaste stjärnan jag ser och ge den till..


Fast egentligen gillar jag fredagsmys.