Bortom evighetens eko
dansar snöflingor mot min frusna annsikte.
Där i tankens flyktiga trygghet
lever jag någon annanstans.

I en värld där solen får mitt annsikte att spricka upp i ett leende
där hjärtat värms av den skönhet livet kan ge.
Där barn i trasor är ett minne blott
Och kärleken är evig.

Öppnar mina ögon
ser snö som faller tungt.
Gör mig åter blind av sorg
då jag likt snöflingan faller mot min död.