framför det höstlikt klarasolindränktavårtbitarbesjungna landskapet
hänger
våta trista grå draperier
från vilka sakta ohejdbart sipprar
fuktvätaoch ogenomskinlighet

så aspekten blir den
som bakom dina tårdränkta ögon

man ser fan ingenting
och ändå vetman
att därbakom
finns fasan