Han såg sig själv i spegeln. Det var i gryningen. Den första koppen hade han redan tagit. Och nu, när han tvättade sig i ansiktet, såg han in i det.
Han tänkte, att det inte direkt var någon vacker syn, det han såg. Hans ögon var trötta och något tåriga. Och så såg han naturligtvis sin ålders skrynklor.

Men när han något vemodig även betraktade sitt hår, det vita, kunde han inte låta bli att le.
"Det där kan man i alla fall göra något åt!" sa han högt. "Men jag hittar ju aldrig någon kam!"
Eftersom han förtillfället bodde i en liten segelbåt och hade diskho och tvätthandfat i ett, så föll hans blick nu på diskborsten, som låg där i synfältet.
"Den blir bra, och torr är den dessutom!"

Efter några raska tag i testarna med detta för ändamålet något ovanliga redskap
kunde han efter ny spegelkontakt glatt konstatera:

"Ja, nu är man presentabel!"

Sålunda gick han ut i sin dag - trots allt tämligen tillfreds.