Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

185. Två hopsnörpta munnar




I skymningsdunklet
finns ett uråldrigt Ljus
som försiktigt samlar ihop
våra liv i sin hand

En befriande värme och kärlek
smyger sig in i hemmet
där det råder ömsesidigt hat
två hopsnörpta munnar
isiga, taggiga ord, tystnad

På den ömma punkten
bildas ett kors
och livet slår upp sina portar
för ödmjukheten
Två frusna själar finner värme
och det blixtrar till av ljus

Kärleken får livet att lysa
Bara kärleken kan göra oss lyckliga
Himmelen dignar av stjärnor
och Anden lever med fria vingslag




Fri vers av Maria T
Läst 272 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-09-12 15:59



Bookmark and Share


  walborg
Starkt och fin - varmt tack.
2010-09-26

  Michaela Dutius
Berörande och lite sorgsen.
Tycker om!
2010-09-16

  Larz Gustafsson VIP
Men korset hatar man.
Det är ett avrättningsredskap. För den gamla människan. Den syndiga naturen.
Man vill bara höra talas om bokmärkesänglar och julkrubban.
2010-09-12
  > Nästa text
< Föregående

Maria T
Maria T