Ett kärlekslöst land. Ett land utan kärlek.
Ett land utan kärleksfulla människor.
Ensamhet, känslolöst, ingenting.
Ett kärlekslöst land,
tragiskt.

Saliven i min mun samlas och göds.
Stilla. Inga andetag, ingen smak, ingenting.
Min kropp har stelnat och jag är maktlös.

Jag fylls med en känsla,
en känsla som golvar mig, totalt.
Som en myrarmé fäller den mig, och där ligger jag, snett.
Min kropp är bortdomnad och känslan tar över.
Någon annan har tagit över.
Du har, endast du.

Ett kärlekslöst land, jovisst.
Om, det är så, hur kan då du finnas?
För du, endast du, är kärlek för mig.