jag säger bara det: sannerligen, bli aldrig kär i en kvark. lita inte på dom. dom har inte bara en jävligt tveksam existensform, dom fanns ju inte på riktigt förrän 1990 när dom fick Nobelpriset. dom är schizofrena också, kan finnas på flera ställen samtidigt, eller icke-finnas, eller vad fan dom nu gör

ok dom är elementarpartiklar. fast jag ger mig fan på att dom inte ens vet vilket element dom tillhör: luft eller vatten, elektriskt eller digitalt? jag misstänker starkt att det är dom som får elementen att läcka och susa, kvark kvark låter det, dom skulle aldrig kunna bli VVSare

dom är smittspridare och uppviglare också. det går rykten om att dom umgås med de leprasjuka, de så kallade leptonerna. och att dom bygger upp partikelgrupper som kallas hadroner. det hörs ju på namnet att det har med Hades att göra, Hadesskvadroner! vad är det om inte subversiv verksamhet? Terrorister är vad dom är! dom kallas Aromer också, måhända för att dom stinker? dom har låg massa som fan. inte konstigt. så blir det när man inte äter ordentligt utan bara dricker och kvarkar

att uppåtkvark och nedåtkvark är MYCKET vanligt förekommande i universum kan jag berätta från säker källa(1). ”charm-, sär, topp- och bottenkvarkarna är instabila och sönderfaller snabbt“ skriver samma källa. det kan man ju fatta, med en sån livsstil

gå inte på charmkvarkarnas charm, den sitter ytligt. den är egentligen bara förklädd elektrisk laddning, färgladdning och spinn

dom binder förbannade band också. oheliga förbindelser. för varje kvarkarom existerar en motsvarande antikvark, vilken skiljer sig från kvarken enbart så att vissa av dess egenskaper har motsatt tecken. frågan är då: har antikvarken en fri vilja? eller är den bunden till kvarken genom antiband? vem vill vara en anti-sär-kvark, jag bara undrar? då blir man ju ingen särskild. eller vem vill vara anti-blå?

det finns inget queertänkande i kvarkkulturen. ingen genusdebatt ens. könsrollerna är hopplöst cementerande. röda och blåa kvarkar attraherar varandra genom den starka kärnkraften, en av de fyra grundläggande krafterna i naturen. detta sker genom utväxling av gluoner mellan kvarkarna. de byter alltså klistermärken med varandra. gluonerna har själva kombinationer av färgladdning vilket gör att kvarkar kan byta färgladdning när gluoner utväxlas

”å vilket fint blåklockemärke, nu blev jag blå, ser du!”

”och jag blev röd av din ros. har jag chans på dig?”

den starka kraften har egenskapen att den blir starkare ju större avståndet är mellan kvarkarna, vilket förklarar varför man inte kan hitta fria kvarkar. skulle en kvark av någon anledning råka hamna ena sidan Atlanten och antikvarken andra så får dom jävligt ont i hela sitt odelbara väsen

det är stor risk att kvarken börjar kvarka

och antikvarken gå på antidepressiva

kvarkar är med andra ord ena jävla mollusker som aldrig borde ha upptäckts. enda räddningen är att förneka deras existens och utveckla en alternativ ontologi om tillvarons minsta beståndsdelar. om en kvark stöter på dig, stanna tiden och spring allt vad tygen håller innan den starka kärnkraften slår till. bli kär i en atomfysiker i stället. de har åtminstone en hjärna.

1) http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvark