Taggiga stora spruckna frön
lockar till lek, minnen från förr
när de rullar framför min ytterdörr
jag tar upp några och sen fler
nu fyller de famnen
en mycket gammal man tittar på mig
ser, ler och säger,
det var längsen han såg
att någon föll för det, som låg på marken
det var när han var liten påg
som han lekte med detta, kastanjer
pågarna och han hade ofta insamlingskampanjer
jag ler tillbaka och säger att, som liten flicka
såg jag dem också, som en sorts skatt
blanka vackra att titta på och fina att äga
nu skall jag ha dem, som prydnad igen...

Då vinkar han till mig och går och jag
kastar den största kastanjen till honom
han tar den och säger: -Du nu känns det,
som om tiden stått still och jag lekte
med pågarna igår, du jag tror
att jag går mot en ny vår!