Jag snurrar mig sakta
runt dina fingrar.
Då du sjunger lovsånger,
till dödens dis.

Verdandi,
livets barn.
Du sjunger vackrare
än svanarna.

Hon granskar
vår tafatthet,
men jag har redan
klippt
dina trådar.

Skuld,
din vilja är så
stark
att myran verkar
vek.

Vi vårdar trädet,
roten till allt.

Hon speglar sig i
vattenhimlen
och ser
orosmolnen
innan himlen mörknar.

Hur kan livets vagga
vara kvinna,
till en son
som skapats
utan kön.

Jag kysser själens panna,
viskar
Du är fri
att vara
vem du vill.