Hon tvekade bråkdelen av en sekund innan hon tryckte på ringklockan.
Snart hörde hon innerdörren öppnas och nyckeln vridas om.
En blick på de iskalla grå ögonen fick henne att känna den välbekanta isen i sin mage och det torra svarshejet bekräftade hennes onda aningar.
Vad hade hon nu gjort?
Hon slank förbi in i hallen.
Hängde upp kappan, hörde de knarrande stegen avlägsna sig.
Gick in i barnkammaren. Ut i köket. Ingen där. Tvättade händerna i badrummet.

Ute i hallen lyssnade hon. Alldeles tyst. Hon mindes att mamma var på resa. Henne hade hon kanske kunnat pressa ur det.
Hon kände kylan i magen. Hur hennes bröst klämdes ihop.
Tillbaka i barnkammaren valde hon en bok ur sin lilla bokhylla och slängde sig på sängen.

- Det finns mat åt dig i köket, sade samma knastertorra röst genom dörren. Hon väntade en stund och gick sen ut. Där fanns bröd, smör och en bit ost och ett glas mjölk. Hon bredde en macka och började tugga. Det var svårt att svälja. Hon tog en klunk mjölk för att skjölja ner det hela, men biten fastnade i halsen och hon hostade en lång stund tills det lättade.
Hon slängde resten av mackan, men såg till att den hamnade under lite papper i soppåsen.

Tystnaden var öronbedövande.

Hon tvättade händerna igen. Skjölde ansiktet i varmt vatten.
Hon stod framför sängen och klädde av sig, letade efter sitt nattlinne under kudden och kröp ner.
Snart var hon försjunken i boken igen. Ända tills han öppnade dörren.
- Dax att sova.
Han släckte ljuset och stängde dörren och hon blundade hårt, försökte glömma ögonen som just granskat henne, förebrående.
Men vad kunde hon ha gjort? Hon försökte tänka efter. Kom inte på det. Brevet till sin pappa,som hon inte visat honom, det var ju länge sedan hon skickat det. Hade han upptäckt att hon tagit pengar ur sin sparbössa? Kanske Maria sagt vidare vad hon berättat. Om hur hon hade det. Det brukade de göra. Det hade hon fått straff för flera gånger förut.

Hon vred sig av och an i sängen. Kände hur rädslan kramade henne. Hon var svettig och frös samtidigt. En liten stund nickade hon till, men skrämdes snart vaken igen av en mardröm.
Till slut tassade hon upp och ut i hallen. Höll andan, lyssnade. Var han vaken?
Hon gick fram till den stora dörren in till arbetsrummet och knackade försiktigt. Inget hördes. Hon knackade igen, lite hårdare.
- Kom in
Hon öppnade dörren. hennes hjärta bankade så hon knappt fick luft.
- Snälla, kan jag få straffet nu, vädjade hon.
- Nå, kom in då.