Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ensamhet


Solen slocknar varje gång han ler

Han betraktar stjärnorna på himlen
som lyser som små lampor
och undrar hur de kan glimma så starkt
när han själv är alldeles matt

Han studerar fårorna i marken
där det en gång runnit vatten
och frågar sig hur där kan vara så torrt
när hans ögon svämmar över

Han ser på de mäktiga vargarna
med sin tjocka, beskyddande päls
och ber att han ska få en likadan
så att han slipper stå naken och utlämnad

Han beskådar den glänsande solen
som lyser upp världen runt omkring honom
och undrar varför det starka skenet försvinner,
varför solen slocknar varje gång han ler




Bunden vers av Lisa Höglund
Läst 607 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2010-09-20 22:56



Bookmark and Share


  Nous Somme Du Soleil
Din text är vacker i sin enkelhet. Strukturerad men ändå personlig. Mycket bra jobbat!
2011-05-26

    Benjamin Gullbing
Fint skrivet!
2011-05-22

    Benjamin Gullbing
Fint skrivet!
2011-05-22

  aol
verkligen en så vemodsvacker poesi , lyfter på hatten
2010-09-25

  Junitvillingen
Du delar här med dig av en dikt som kunde varit skriven av en välkänd författare...att du som är så ung kan formulera dig så bra, skriva med sådan "feeling" & sådant djupt, öppet sinne - det visar på ett rikt känsloliv & gott om empati. Du är underbar tjejen!! Texten berör på djupet - och det sista stycket fångar mig alldeles särskilt. Vemodsvacker poesi när den är som allra bäst!! *Kram*
2010-09-21

    Jess81
åh vad fin! gillar speciellt versen med vargarna...och avslutet är ju fantastiskt!
2010-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Lisa Höglund
Lisa Höglund