Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fragile

jag kryper tätt intill, som alltid lika rädd för att hålla för hårt

vi viskar kärlek under slutna ögonlock
och jag vill fråga

hur kan man älska mig?
hur vill du att jag ska älska dig?

du kyrper tätt intill, aldrig rädd för att hålla för hårt

jag är inte bräcklig älskling, håll mig hur hårt du vill




Jag åtrår ditt begär, som alltid lika feg när jag inte räcker till

vi älskar i ditt mörker
och jag vill säga

älska mig nu
så ska jag älska dig

du åtrår min försiktighet, aldrig feg för du vet att du räcker till

jag är inte öm älskling, älska mig innan jag går sönder




Fri vers av annasofia.
Läst 488 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-09-21 17:13



Bookmark and Share


  Niclas Petersson VIP
Oj! Det här var inte mindre än fantastiskt!
Varmt, mjukt, skört och oerhört vackert.
Gillar. Mycket.
Bokmärks.
2010-09-28

  Fröken svår
Jag älskar dig!
Ditt språk,
dina ord,
din känsla.

Jag ser en del av mig
i det du beskriver.

Jag citerar
från en klottervägg i min hemstad:
Sorgen kan göra den fege
mycket fattig på drömmar.
För att slippa nya besvikelser:
jag är feg.
Och ofta mycket lycklig!
Christian

Jag fotograferade det
men förstod aldrig varför.

Jag var sexton
och jag trodde jag visste
vad kärlek var.

Jag är tjugoett
och jag vet fortfarande inte
vad det är.

Det jag vet
är Christians känsla
för jag har känt den
i flera år
utan att veta
vad den var.

Igår återupptäckte jag
en massa gamla filer,
bland annat den,
och jag grät när jag läste det.

Och jag gråter nästan
när jag läser det du skrivit.

Ensamheten och fegheten
har gjort mig till någonting
jag inte alltid vill erkännas vid.

Jag säger att jag är lycklig
men jag ljuger.

Jag säger att jag mår bra
men jag ljuger.

Jag säger att jag är rädd
och jag talar sanning.

Du är vacker!

Du känns
rakt in i hjärtat.
2010-09-23
  > Nästa text
< Föregående

annasofia.