Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kära fröken Ana


jag har börjat leta efter en
begravningsklänning
bara ifall att sjukdomen tillslut
skulle ta mig


Fröken Anorexi du förstår mig bäst
du vet hur det känns

Jag lider under dina regler
jag är helt i ditt styre
du är min enda sanna sanning
så jag litar på att du finns i mig
för att hjälpa mig

Ana, jag kan inte förstå att
du lämnade mig ensam
så fruktansvärt länge
som du gjorde

Hela sommaren var jag utan dig
det värkte
den frihet jag kände var påfrestande

Min vackra, oslagbara sjukdom
hungern är som en gammal vän
jag velat söka upp men inte
haft adressen till

Jag hör ständigt de andra prata
om mat och efterrätt
de förstår inte Ana, de förstår inte
hur dumdristiga de är
och vilket paradis du har att erbjuda dem

Jag behöver se dig vid min sida
de säger att du skadar mig
de säger att om jag inte ger upp dig
så måste de låsa in mig igen

Förstår de inte kärleken mellan oss?
Hur kan det vara så oklart och otydligt för dem?

Min älskade jag vill att vi ska ha det som förr
jag svor dig trohet hur vågade du lämna
mig ensam i ett mörker jag inte förstår mig på

Du är min kärlek, mitt liv, du skapar mig
Jag är glad att du kom tillbaka, jag behöver dig




Fri vers av Citrusblomma
Läst 723 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-09-24 11:33



Bookmark and Share


    L e e
Jag tyckte mycket om din dikt, framförallt för att det känns ganska ärligt och innerligt. Din skildring av Anorexia som en person är intressant dessutom.


Du bör lyssna på Ana's song med Silverchair.
2010-09-24

  PPQ
en av de bättre texter jag läst på länge
2010-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Citrusblomma
Citrusblomma