I
jag vill döda varje kärleksandetag
alla drömmarna vi gjorde
varje dröm som gav oss liv en dag
alla måsten som vi borde

saknaden går hand i hand
med tröttsamheten
och i bortomland
där råder ensamheten

för i dina decibeltysta rum
står du min kära vän och skriker
tyst och nästan stum
när orden hjärtats önskan sviker

jag är så rädd för att vi gick för fort
att allt går sönder och blir fel
att livet är för kort
och allting bara var ett spel

II
i timmars tysta slag
jag längtar
ty när drömmarna gick
isär
föll alla bitarna på plats

jag har slutat vänta
nu
jag försöker andas
samtidigt
som jag tänker

jag är inte längre rädd
att jag ska falla
om jag förlorar kontrollen
ett andetag mitt undantag
en dröm som splittrades

för när drömtygernas sömmar
föll sönder
finns alltid vi kvar