Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Eller ÄS UNS, beror på hur man tolkar det, orkar inte gå in på hela min äs-diagnos här.


Min låtsaskompis Anorexia Nervosa

Vart ska jag ta vägen?
Finns ingenstans där jag
hör hemma.
Rösten i mitt huvud,
tystnar aldrig.
Hon skriker.

*

Du är så fet!
Jävla kossa!
Sluta!
Du kommer aldrig
bli fri från mig,
du vill inte ens!
Jag är din bästa vän,
ingen annan förstår
som jag.
Lyssna inte på dina
vänner,
din familj,
din terapeut,
du är inte alls smal.
Du är
fetfetfet.
Se dig själv i spegeln,
du vet hur det ligger till.
Du vet att
JAG
säger sanningen.
Ingen annan.


*
Varför hör jag
ens henne?
Hon finns inte
på riktigt.
Hon är bara en
hallucination.
En låtsaskompis.
När ensamheten
kryper sig nära,
dyker hon upp.
Starkare än förut.

*

Trycker händerna hårt
mot öronen,
men kan aldrig
lyckas stänga henne
ute.
Hon finns alltid där.

*

HÅLL KÄFTEN.
Ana, lämna mig
i fred.




Fri vers (Fri form) av Suicide
Läst 1008 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-10-03 01:40



Bookmark and Share


  bortanu
vad ska man skriva.

det är sant.
2010-11-22

    ej medlem längre
sjukt bra.
2010-10-16

  frostblomma
Är du stark nog
klarar du det.

Jag gillar din ilska i texten.
2010-10-04

  Citrusblomma
i feel ya sister
det är så verkligt. du klarar det för fan hon e bara en hora!!!
2010-10-03

  lycksele
Fan, Suicide,
jag blir så jävla irriterad.
Ska du och andra behöva ha det så här. Det måste ju för fan finnas ett sätt att bli kvitt ANA .... Tror du att det finns nån lösning för dej att bli frisk? Nått sätt som ni bara inte har lyckats komma på ännu?

Jag tänker så här, att du är väl född med ungefär samma förutsättning för ett normalt ätande som andra. Och då borde det absolut vara möjligt att hitta tillbaka till det läget och det blir normalt igen.

Som sagt jag blir nästan förbannad. Jag anser dej vara en av mina vänner på poeter.se. Och jag vill ta mej fan inte att du ska behöva lida så här. Så känns det.

mvh lycksele
2010-10-03
  > Nästa text
< Föregående

Suicide