Vi har dröjt oss kvar,
i den här staden,
i den här lägenheten,
i vår trasiga säng.

För första gången
gråter du och inte jag.

Jag sa det du alltid sagt,
din bubbla sprack.
Jag orkar inte allt.

Jag älskar ditt skratt,
men det var så många månader
sedan det porlade genom mina trumhinnor.

Vi är vårt stöd i allt.
Vi är vår framtid.
Vi är kanske inte vi just nu.

Det är snart 3 år sedan,
som dina varma gyllenbruna ögon
mötte mina kalla grå.

Jag vill fly till något annat land,
vi har stannat upp allt för länge.
Men du vill stanna kvar.

Jag vill stanna upp i oss.