Jag sitter på ett fik, doktorn och skriver till mitt psyke. De lånade ut mig idag bara för att testa, I ges, om jag kan kontrollera handlingar och beteendet. Om jag kan sluta vara destruktiv och
och om jag kan lära mig att försluta tankarna om dig, känslan av dig, lukten av dig och minnena
älskling kommer du ihåg när vi första gången upptäckte att vi hade ett minne tillsammans. Vi hade varit tillsammans i en vecka tror jag och plötsligt pratade vi om den gamla goda tiden när vi blev nervösa av alla tysta ögonblick och du som inte visste vart du skulle göra av dina händer. Och jag som var rädd för att jag luktade för mycket rök då jag hade rökt ett paket innan
innan jag fösta gången såg dig där
min sol
Min vackerhet, min underbara du. Jag blir galen av förlusten efter dig galen på kaffet åt HELVETE med kaffet, avdelningens kaffe är mustigare, mer röksugsframkallande än det här blasket.
Förlåt, servitrisen eller vem jag nu ska säga förlåt till. Kvinnan med det rädda barnet kanske? Jag är inte farlig, men kaffet för helvete. Lär ungen att dricka kaffe för fan så förstår hon nog mig, min frustration, min sorg.
Jag plockar ju upp skärvorna efter muggen, idioter. Vad tror ni att jag är en ligist eller någon annan missanpassat efterblivet lallo som inte klarar av
människor
människor , fan vad människor stirrar. Du stirrade också, när jag bytte om i badrummet. När jag var ambivalent och inte kunde bestämma mig vilken behå jag fick snyggast lökar i, du stirrade så där tillåtet. Vill minnas att du log, igen. Kommer du ihåg när du nu log senast? Jag ler aldrig längre. Jag hatar att le. Man kan få munsår av att le. Det har någon sån där forskare forskat fram. Så jag har i alla fall orsak, att inte le.
Skulle inte skrivit ett sånt här brev, jag hatar såna här brev egentligen. Känns så jävla töntigt likt 'Hets' lilla Julia breven. Och jag plagierar inte jag bara bara gör som jag fan vill. Ingen ska göra som han, allt därefter känns töntigt.
Ska nog gå till kliniken nu, och berätta att jag har suttit på ett fik hela dagen. Sett lyckliga människor komma och gå, med sina jävla äckliga ungar i hypermoderna polarn och pyret barnvagnar och
jag har fan inte tänkt något på dig utan suttit och ätit en morotskaka som knullade runt i munnen på mig hela jävla tiden, och,
Inga onödiga klumpiga handlingar har ägt rum heller, om inte det varit för stelbenta, långbenta fula barbie liknande servitrisen.
Ser fram emot nästa vistelse med min kropp ute som en vanlig jävla människa.