Ett grånat hus i skogen
med sönderslagen dörr
det vilda äppelträdet
bär minnen från förr

Ett tegeltak med mossa
en timmerbyggd vägg
man anar ännu doften
från sommarens hägg

En skorsten lite sprucken
där röken en gång steg
den ringlade som ormen
bort över skog och teg

En klätterros vid knuten
så vit som vinterns snö
med kärleken till livet
så kan den aldrig dö

Ett fönster som slår
med vindarnas fart
här fanns nog ett liv
så fint och underbart

En grusgång så krattad
i en förgången tid
ogräs växer hejdlöst
en trädgård står i frid

Där bodde en kvinna
nog närd av vår natur
det som dagen bjöd
från växter och djur

På trappan en toffel
från husets ägarrinna
det är de enda spår
som återstår att finna