Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En verklig saga

En verklig saga,
lycklig som få.
Ett första kapitel,
jag aldrig kunnat förutspå.
Lätt att ta till sig,
men svårt att riktigt förstå.
Speglar mina drömmar
om hur jag velat må.
Tänjer mina gränser,
hur långt jag orkar gå.
Bryter regler,
så gott som förbjudet,
men vi får göra så.
Det finns ett lugn hos dig
och en motsats likaså.
Det finns så mycket hos dig,
men det finns mer ändå.
Det finns i dina ögon,
det som alltid säger stanna,
men aldrig säger gå.

En verklig saga,
om allting som vi har.
Om det lilla som vi prövat,
om hur oändligt mycket som finns kvar.
Om hur känslorna vi känner,
som kan få,
men aldrig kräver svar.
Om hur livet blir bättre,
blir något som det aldrig var.
Det är en saga om hur man ger,
men inte tar.
Om att våga släppa,
men vilja hålla kvar.
En saga om att älska,
alla nätter,
alla dar.
Om det som är svårt att beskriva,
som frågor utan riktiga svar.
En mycket vacker saga,
om den kärlek som vi har.

En verklig saga,
två hjärtan i brand.
En eld som sprider sig,
som blir ännu lite starkare och större
var gång du tar min hand.
Vi har börjat flätats samman,
knyter ständigt nya band.
Det här är våran tid,
det här är vårat land.
Vassare än smågrus,
starkare än sten,
finare än sand.
En saga om en eld som aldrig slocknar.
En eld som tog fart
den dag du tog min hand.

En verklig saga,
alltid fin och varm.
En saga om att landa mjukt
efter det man föll
för någons udda charm.
Om att alltid vilja somna
på samma mjuka arm.
Denna fina saga
har fått din udda charm.
Aldrig någonsin självklar,
men ständigt lika varm.

En verklig saga,
inte var, men är, en gång.
En saga som högt och klart
sjunger alltjämt samma sång.
Hur det var förut,
när varje plats var lika trång.
Hur lite jag passade in där,
hur ofta jag fick höra
att jag var till besvär,
bara sur, tvär och vrång.
Hur fel de hade,
när de sa att vägen till lycka är
snårig, gropig, oändligt lång.
Sagan vill säga
att det är bäst att strunta i dem
som ville veta bäst en gång.

En verklig saga,
om att vara riktigt kär.
Om att vara trött,
men orka gå längre än vad benen bär.
Alltid en fråga om hur,
aldrig en fråga om när.
Det enda som gör ont,
det enda som svider och tär,
är då vi inte är tillsammans,
då tiden står stilla
för att vi är isär.
Säg vad jag ska göra,
hur jag ska beté mig.
Säg vart du vill
så är jag där.
Men säg aldrig att jag är till besvär.
Ett nej är det enda jag inte kan ta
när jag känner så här.
Den här sagan klär
alla som någon gång
varit riktigt kär.

En verklig saga,
om det mönster vi tog oss ur.
Om hur du och jag tillsammans
skulle rasera varje gräns,
riva varje mur.
Hur vi talade om frihet,
om känslor och om vilja.
Om tankar för starka, för vilda,
för att spärras in i någon bur.
Andra kunde skylla på slumpen,
ett lyckligt sammanträffande,
vi hade bara haft tur.
Som vi varit vilda djur,
fast med mat på bordet
och kristallglas att dricka ur.
Men vi fick inget gratis.
För de som avundas vår frihet
är det lätt att skylla på tur.
Det vi gjorde är bara vårt.
De vet att vi lyckats
- men vi berättar aldrig hur.

En verklig saga,
en början, inget slut.
Vi vet inte vad som händer,
bara vad som var förut.
Vi skriver nya kapitel
och fast vi vet att de inte kommer i bruk,
står de oanvända kvar,
våra fria vägar ut.
Som ett minne om
att vi inte var här förut.
Ett minne om
att frihet inte innebär
att det som är bra måste ta slut.
Ett minne om
att vi lever i en saga.
Och vi ska aldrig ut.




Fri vers av lyckatill
Läst 242 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-10-05 17:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lyckatill